Skulle det finnas VM i people pleasing lovar jag att jag skulle ta medalj. Jag har i så många år tänkt att det varit en grymt bra egenskap. Tyckt att jag har haft en otrolig nytta av det där. Jag mådde ju bra av att se andra så nöjda av mina svar och mitt beteende. Fick en high av att lösa allt för deras skull. 

Ska jag vara ärlig bör jag skriva mår och får i meningen ovan, för jo, jag har fortfarande den känslan ganska ofta. Att drivet i att göra andra nöjda går före mina egna känslor och behov. 

Sjukt det där. Och sjukt svårt att balansera på en bra nivå. 

Jag kan tex tycka det är otroligt jobbigt att gå till läkaren nu och svara på frågan ”Har det blivit något bättre?” Eller när en kompis frågar ”Hur mår du, hur går det med ryggen?” Jag skäms för att svara nej. Tyvärr. Inte så bra. Vill linda in svaret och förklara att men snart blir det nog det… Hur sjukt?!

Hade en kompis till mig gjort samma sak hade jag blivit så arg. Jag menar what?! Du är viktig, du har ett värde och det har du oavsett om du har ont eller inte. Oavsett hur du presterar. Oavsett om du har en annan klädstil. Ett annat yrke än personen mittemot dig. Oavsett om du gillar samma mat/musik/hobbies/resor. Du är du! Och du är så värdefull och så perfekt bara genom att vara du. 

Ta hand om DIG.

// Jo